ibland undrar jag bara lite extra.

Om du reser dit i vår, säg att jag gärna kommer åter
I fall allting är förlåtet. Att man blir klokare med åren.
Om jag kommer dit igen har du en plats där jag kan vila? Ett rum där jag kan känna att jag är nånstans ifrån. Ett fönster vi kan sitta vid o blicka ut mot ån?
Går till huset med balkong, där järnvägsspåren ringer. Under den varma svarta plåten har jag lämnat några drömmar. Ändå lämnade jag allt, man kunde låtit tiden vara. Det känns som andra sidan jorden.

Vi kanske hade alla svaren?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0