hjärtat!

Kom just hem från barnmorskan. Har lyssnat på skruttens hjärt, mätt magen och fått det bekräftat att ungen har vänt sig neråt. Känns så mysigt att "höra" den i magen, även om jag känner hela tiden så vill man ändå få det iaf hyffsat bekräftat att allt är som det ska. 12 beundransvärda kg har jag lagt på mig. Känns helt overkligt med tanke på att det är lite mindre än 8veckor kvar och åtminstånde bebisen ska väga ca1,5-2kr till. Sen lär ju jag lägga på mig minst 3kg (antagligen 5kg) i vatten, fett, fostervatten osv. Spännande... Jag återkommer om nästa toppvikt. Bebisens viktökningskurva har sansat sig en aning tack o lov. Var lite nervös när tillväxtkurvan låg liiiiite för nära maxgränsen ett tag. Men men allt var normalt o fint o bebisen visade även upp konststycket att göra så att min mage stog åt alla håll när barnmorskan skulle mäta mig. Jag blev såå stolt=)

Idag åker vi hem en sväng, jag henric o emelie. Ska vara duktig hemmafru o göra färdkost åt oss.. mackor. Emelie hade förvarnat om sveriges tyngsta resväska...ska bli spännande o se om bilen pallar.

Princess bubblegum har gått ur tiden. Mamma åkte till veterinären idag o avlivade henne. Katten hade återgått till bebisstadiet efter typ 8år o börjat kissa inne. Tusse, 17år, går på reserven nu efter ett långt och hårt liv som byns skräck bland både människor och djur. Numera sover och äter han, sen glömmer han bort vad han just gjort och börjar om. Ibland glömmer han bort var han är. Och han hör dåligt. Men han är väldigt gosig iaf, och han ser ut som en trött Gremlins. Förhoppningsvis får han vara med en sommar till hoppas mamma.

Nu ska jag gå o packa det sista innan vi åker.  återkommer.

Men vad är det för fel!?

ALLTID när Henric är utanför lägenheten längre än nån timme börjar våra grannar hard core-bråka! Vad är det för fel på dem?! VARJE GÅNG!!!!!
         Idag tänker iaf inte jag ringa polisen. Får nån annan vänlig själ göra. Jag känner mig inte vänlig idag-jag har drabbats av bildafamilegoism. Den där fina egoismen som gör att allt annat utanför den egna familjen tappar värde. Det är både fruktansvärt och fantastiskt på samma gång. ALDRIG att jag skulle palla ett sånt prakt gräl som ja hade på jobbet för några veckor sen tex. Alltså grälet hade inte ens hänt förr i tiden då jag antagligen hade lagt mig redan innan det börjat. Nu är jag tvungen att säga emot, no way att jag tar skit i onödan! Jag har viktigare saker som styr nu. Jag känner mig helt okrossbar psykiskt för jag veeet att mitt jobb, det där "stället" till arbetsplats (hur mycket jag än älskar det) inte är värt ett skit i verkliga livet! Att kurser o bokningar o tomma kaffetermosar eller felvikta handdukar är bland det fånigaste i världen att stressa upp sig över! Då är det ju superbra! Eller när vissa mindre begåvade kunder skäller ut mig när jag ringer o ber tusen ggr om  ursäkt o deras ordinarie frisörs vägnar, då denne är hemma o sjuk o måste ställa in bokningen. Då är d också skönt att kunna känna helhjärtat att Näe, ja bryr mig inte, hej då!
        Men så kommer man till den dåliga biten. Jag känner varken behov eller ansvar what so ever att tex trösta en kollega (inte närastående vän! Men still, en vän) då hon gråter pga mensvärk, elak kund, för hög press osv osv. Jag som ALLTID brytt mig om ALLA känner bara uppriktig irritation över att det tar sån förbannad tid för människan att sluta grina. Kanske är jag hungrig o påväg till lunch-varför ska jag då vänta på nån som grinar utan anledning(i mina ögon)? Min kropp behöer mat-NU! Eller kanske är jag påväg hem från jobbet o är trött både i huvet o i kroppen. Inte vill ja höra på hur duuuuuuum hennes kund var. Jag vill hem till Henric o känna bebisen sparka!
          Tom när det kommer till spädbarn är jag totalt likgiltig! Visst- "gullig unge" kan jag tänka. Thats it! Inge guuuuuuuuuuuuuuuuu va sööööt!!! Eller som vissa gravida som känner nåt slags tryck i mjölkbrösten när de hör barnagråt, na-a! Tycker bara ungen är jobbig o mamman trög som inte får tyst på ungen. Enda ungen jag blir odelat glad av att se är mitt kusinbarn Xander. Han är finast o får skrika hur mycke han vill! 
              Jag har blivit ett hårdhjärtat monster vad gäller allt annat än min familj (plain Larsson/Nilsson) o min blivande familj (Larsson/Östberg). Jag veet att jag borde skämmas men näe, det går inte. Kroppen har slagit om.

Den om slemproppen

Älskar att när mina föräldrar väntade kristin, deras första barn, och den berömda slemproppen släppte ropade min mor inne fårn badrummet : "Jag tror slemproppen gått!"
Pappas svar var 1): "Får jag titta?" 2):"Ska vi spara den?" Min mors svar var två korta "NEJ!"

Idag har jag varit o tittat på show som jobbet hade. Eftresom jag är ledig numera satt jag mest i publiken. hjälpte bara till lite med en färg. Meen vad som var värt att skriva om vara att en av stylisterna (Sandra) när hon beskrev sin klippning, angav MIG som inspirationskälla! Alltså uppe på scenen inför publiken! Troru ja vart nå nöjd eller? Har känt mig viktig heela dagen=) Sen frågade människan efteråt om jag var nöjd med resultatet, om hon lyckats återspegla min stil på ett bra sätt...haha ja va svinnöjd!

Ikväll ska Henric ut o ja e hemma o är orolig som vanligt. Vet att ja eg inte har anledning men ändå...finns så sjuuukt sjuka människor i den här stan så bajs. Jaja..

alkoholmässa...

Var på antikmässans prev igår med far, kristin o henric. Helt fantastiskt vilken stämmning!!!! Massa dyra o gamla saker (såg en tavla som skulle säljas för 20miljoner!!!) + helt fantastiska mängder alkohol. Skit mysigt, ju längre vi var där desto fullare blev alla. Själv gav jag upp efter 3h (gående inte alkohol) o parkerade mig själv o magen vid en skön bänk med en korv i handen. Vi var verkligen i papas hoods! Var vi än gick kom det "där är haan!! MANNEN!!" eller "LARSSON! Hääärrrrligt (med snärtigt r) att se dig!" från halvskalliga medelålders män som han känt sen tonåren typ. Det bästa i de kretsarna är att typ alla ser ut som ericsonsknegande trebarnsfäder: halvsletna kavajer, kanske lite orakad, buskishumor.
 När alla var minst lite halvfulla körde jag in dom till götgatan o åt pizza där, också supermysigt.

Nu lär jag äta mat o ska träna sen. Sen ska jag hämta Henric o packa upp barnvagnen som kom idag!! YES! nästa vecka får vi spjälsängen o sen är det bara att vänta in kräkisbäbis.

Paj, bilbarnstol och nymålad byrå!

Idag vaknade jag halv 9 av att solen lyste in i vårt (välstädade) sovrum. Abbe låg o myste o kurrade o Henric var sovvarm o go. Klev upp o hämtade juice o en tidning o satt sen i sängen o njöt. *Nöjdast!
 Senare åkte vi till kista o handlade fler specialdesignade äggkoppar till pappa, samma som han fick i julklapp. Drack kaffe o åkte sen vidare till Babyland där vi spontanshoppade en bilbarnstol. Kändes fint o förnuftigt att inte ta en beg. Inhandlade även målarfärg på ÖB till byrån som stått nere i förrådet. Planen är at byta ut skrivbordet mot en byrå o spjälsäng. Känns förövrigt helt absurt när vi står inne i sovrummet o planerar  o donar + att jag kände mig som 5år när vi stog med försäljaren o pratade krocksäkerhet... 

Väl hemma gjorde jag köttfärspaj (första ggn ever i köket typ) o jag kände mig superduktig. Pajen är nu i ugnen så huruvida det sket sig eller ej får framtiden visa. Henirc målar byrån. Hejja old fashion könsroller!!!

No ska ja gå o kika på pajen, luktar aningens bränt..

RSS 2.0