måste be om hjälp ju!
Har så många fina bilder som ja vill visa upp men ja ids ju aldrig lära mig ladda upp från kameran. I know att det är lätt men har man aldrig lärt sig så har man inte. Åsså sen kommer H hem åsså gör ju han det istället om ja ber snällt. Lataste Larsson.
Igår hade jag sammandragningar i fint flöde. Efter kanske 4st som jag själv tyckte kändes jämna smygklockade jag dom (halv2 på natten) o de 3 följande kom med fina jämna 7min mellanrum men höll bara i sig ca40sekunder. Hur som helst var d nåt i mig som sa att d inte var på G i alla fall så jag somande o sa inget till H. Mycket riktigt- falskt alarm. Vaknade i morse helt utan krämpor o idag är magen så snäll o lugn.
Utöver det bestämde jag mig igår för att det antagligen är en pojk där inne eftersom alla säger att det är det. I och med detta tänkte jag såhär: OM det nu är en pojk där inne kan ja ju lika gärna ägna dessa två sista veckor till att säga att det är en tjej. Kanske är min enda chans att få ha en dotter. Sen kommer den ju ändå alltid vara en pojk. O är det en tjej i alla fall så är det ju trevligt att ja var förberedd o att alla andra hade fel! H visste väl inte riktigt vad han skulle tycka om det upplägget men ja sansade mig tillslut o insåg att det var som bäddat för en hardcore förlossningspsykos. " DET ÄR INTE MITT BARN!!!!JAG SKULLE JU FÅ EN FLICKA!!!!" skulle jag vråla efter två veckors intalning att det är en tjej o ut kom en pojk. Sen jag blev gravid är det som att hjärnan sakta men säkert stängs av. Befriande på ett sätt men ändå lite skrämmande.
Henric höll på att dö imorse. Eller iaf risk att bli förlamad! Badrumsspegeln, alltså skåpdörren som är en spegel (jepp sån där ful lgh standard) bara lossnade o tippade med hörnet rätt mot hans tinning!!! Men han fick tag på den i sista sekund! När han berättad edte var jag morgonsur o fattade inte först. Men sen blev det läskigt.
OCH jag saknar att umgås med folk! Vill träffa folk nu!!!!!!! Måste bjuda hem nån eller nåt. Eller vad som helst! Ska nog åka till jobbet på lördag bara för att träffa människor! Är jättemysigt när H väl kommer hem på kvällen med fram tills dess är jag heeeeelt ensam! Känner inte en kotte som är arbetslös eller jobbar skift o är ledig på dagarna. Enda ja känner är min kära kusin o den stackaren har jag nästan slitit ut känns det som. Måste ge henne en paus från mig några veckor så hon inte tröttnar på mitt "Hej vad gör du? Kan ja komma över en sväng?!" Bara för att sen stanna flera timmar så hon inte får nåt gjort! Släkten är värst...stackarn.
Ska nog ut o sola lite nu medan solen är framme. Är hemskt molnigt men ganska varmt ändå. Viktig information!
Igår hade jag sammandragningar i fint flöde. Efter kanske 4st som jag själv tyckte kändes jämna smygklockade jag dom (halv2 på natten) o de 3 följande kom med fina jämna 7min mellanrum men höll bara i sig ca40sekunder. Hur som helst var d nåt i mig som sa att d inte var på G i alla fall så jag somande o sa inget till H. Mycket riktigt- falskt alarm. Vaknade i morse helt utan krämpor o idag är magen så snäll o lugn.
Utöver det bestämde jag mig igår för att det antagligen är en pojk där inne eftersom alla säger att det är det. I och med detta tänkte jag såhär: OM det nu är en pojk där inne kan ja ju lika gärna ägna dessa två sista veckor till att säga att det är en tjej. Kanske är min enda chans att få ha en dotter. Sen kommer den ju ändå alltid vara en pojk. O är det en tjej i alla fall så är det ju trevligt att ja var förberedd o att alla andra hade fel! H visste väl inte riktigt vad han skulle tycka om det upplägget men ja sansade mig tillslut o insåg att det var som bäddat för en hardcore förlossningspsykos. " DET ÄR INTE MITT BARN!!!!JAG SKULLE JU FÅ EN FLICKA!!!!" skulle jag vråla efter två veckors intalning att det är en tjej o ut kom en pojk. Sen jag blev gravid är det som att hjärnan sakta men säkert stängs av. Befriande på ett sätt men ändå lite skrämmande.
Henric höll på att dö imorse. Eller iaf risk att bli förlamad! Badrumsspegeln, alltså skåpdörren som är en spegel (jepp sån där ful lgh standard) bara lossnade o tippade med hörnet rätt mot hans tinning!!! Men han fick tag på den i sista sekund! När han berättad edte var jag morgonsur o fattade inte först. Men sen blev det läskigt.
OCH jag saknar att umgås med folk! Vill träffa folk nu!!!!!!! Måste bjuda hem nån eller nåt. Eller vad som helst! Ska nog åka till jobbet på lördag bara för att träffa människor! Är jättemysigt när H väl kommer hem på kvällen med fram tills dess är jag heeeeelt ensam! Känner inte en kotte som är arbetslös eller jobbar skift o är ledig på dagarna. Enda ja känner är min kära kusin o den stackaren har jag nästan slitit ut känns det som. Måste ge henne en paus från mig några veckor så hon inte tröttnar på mitt "Hej vad gör du? Kan ja komma över en sväng?!" Bara för att sen stanna flera timmar så hon inte får nåt gjort! Släkten är värst...stackarn.
Ska nog ut o sola lite nu medan solen är framme. Är hemskt molnigt men ganska varmt ändå. Viktig information!
Kommentarer
Trackback
